Ja, inte för att jag spelar fiol, men jag har varit på taket och om jag anstränger mig lite så ser jag därifrån ända bort till grannen som bygger, reparerar och spelar fiol.

Utsikten från taket var riktigt trevlig. Nedanför mig grenar från äppleträdet och en liten vy över trädgården framför torpet inklusive pump.

Men vad hade jag då på taket att göra? Jo, förra gången sotaren var här hade han önskemål om ett par extra stegpinnar på taket för det var rätt glest mellan dem, så jag klättrade upp, mycket försiktigt förbi getingboet som satt under taknocken. Och sedan var det pyssel och svordomar innan jag fick stegpinnarna på plats. Men det gick och sotaren var nöjd.

Väl uppe upptäckte jag också att några av tegelpannorna hade spruckit. Det var inte helt lätt att hitta ersättningspannor. Enkupiga och rätt djupa i svanket var de, mina pannor. I ladan fanns fyra hela och en trasig panna, så jag bytte ut dem jag kunde, men skulle behöva minst en panna till och gärna några i reserv. Men var? Någon som har några på lager?

De nya pannorna lyste lite rödare än de gamla som är rätt fulla med lavar.

Jag har också tagit mig an bergslagskaminen inomhus. Den har fått spissvärta på sig, men behöver en omgång till så jag återkommer med bilder när jag kommit så långt.

Så nu är jag redo för höstens brasor.

Ja, ibland gäller det att ha visioner ... Det här rummet i ladan har en gång använts som vävstuga, men så charmigt var det ju inte med fastlimmade masonitskivor på en del av väggen (antagligen för att stoppa drag), gamla trasiga tapeter och ett illaluktade golv bestående av någon gammal trasig linoleummatta (två ovanpå varandra, förresten).

Planen var från början att ta bort masonitskivorna och bara måla tak och väggar och lägga in något slags golv. Men masoniten satt som berget, så jag fick tänka om. Jag fick köpa v-spontskivor och limma upp på väggarna - ett riktigt drygt arbete, speciellt med tanke på att det inte finns en rät vinkel i rummet.

Men till slut satt skivorna där och taket var målat (tre gånger, och jag fick det ändå inte riktigt täckande. Märklig takfärg).

Då började det roliga arbetet med att måla väggarna i grönt. 

Färdigmålat!

Jag rev sedan ut de två gamla illaluktande linoleummattorna och fick fram ett brädgolv i rätt bra skick.

På med klickgolvet, som jag svor eder över, för det höll inte ihop. Jag fick riva upp det en gång och lägga om. Till slut såg det ut som om det höll ihop, men dagen efter hade det glidit isär på mitten, men då iddes jag inte riva upp och lägga om. Det hade antagligen inte gjort någon skillnad eftersom det antagligen var dålig kvalitet på själva golvet. Detta var av något tyskt märke. Jag har aldrig upplevt det svårt eller att det blivit dåligt resultat förut när jag lagt andra klickgolv. Så, ledsen Tyskland, men nästa gång köper jag en produkt från annat land.

Här har jag också satt lister upp mot taket, längs med kanterna på golvet och i varje hörn. Hörnlisterna målades i grönt, förstås.

Roligast av allt - möblera och fixa!

Jag hade gamla möbler och saker som jag ärvt - tillräckligt för att möblera hela gästrummet. Lite mer pynt, typ tavlor, kommer nog upp också, men nu är det beboeligt.

En gammal grön byrå, som jag inte ärvt. Den stod där från början, men kom nu till användning. Farmors gamla virkade dukar fick en plats.

Gästrummet från sänghållet. Till höger är själva tvätthörnan med en gammal kommod som jag fått ärva efter min farbror och faster, med hylla och krokar och spegel över. Jag saknar en kanna att ha vatten i, men gissa vad som finns i skåpet ...

En potta, förstås! :-)

Välkomna att hälsa på och sova över.

När jag fyllde femtio fick jag några viner med tillhörande recept på passande mat. Här har jag tillagat en av rätterna. Det blev grillad lammburgare med timjan och kapris i, Max hamburgerbröd, sallad, rödlök och tomater och så den underbara röran till, bestående av fetaost, creme fraiche, vitlök, peppar, salt och kokta rödbetor som man mosade i. Jättegott!

Jag har fint sällskap i paviljongen om kvällarna. Jag äter där, men varvar också ner med en bok varje kväll. Tor håller mig alltid sällskap. Ibland putsar han upp sig och lägger sig sedan ner och filosoferar lite. Hönsen har börjat få gå ut igen efter rävbesöket, men bara när jag är hemma och har lite koll.

Lite skörd från skogen har jag också tagit hand om och ätit upp på smörgås med ost. Godare varm macka kan man nog inte tänka sig. Men det är torrt i skogen nu, så de växer inte så mycket, de små gula raringarna.

De finns bland liljorna i år igen - de lackröda liljebaggarna. Knaprar glatt i sig av mina fina liljor så att de ser alldeles anorektiska ut. Man får hänga med om man ska hinna njuta av dem.

Men det finns ju annan blomsterprakt än liljor. Denna fina million bells pryder nu min pergola, ett gigantiskt exemplar som jag fyndade hos Tant Grön när de hade halva priset på massor med blommor och plantor.

Och så kommer mina solhattar så fint i år igen. Några har redan fått kjolar. De är ursprungligen ett fröprojekt som lyckats väldigt bra. Hos Tant Grön köpte jag en vit-rosa-limegrön variant också, men den blommar inte än. Det ska bli spännande att se hur den ser ut.

I trädgården ligger kissarna utslängda lite här och där i värmen. De kan ju inte ta av sig pälsen och när det blir över trettio grader i skuggan är det inte mycket aktivitet på dem. Men Lilla Lo hade tydligen varit i kattslagsmål härom morgonen. Gräsmattan var full med tussar och jag hittade henne senare i syrenhäcken. Lite ankommen var hon, men hon har repat sig fint.

Nu har jag invigt uteduschen. Den fick insynsskydd för några dagar sedan - IKEA:s billigaste duschdraperier som jag slog öljetter i. Sedan skruvade jag helt enkelt fast skruvar runt träställningen vid duschen så jag kan häkta upp tre draperier på dem.

Den fungerar finfint. Jag har inte så mycket tryck på vattnet, men det beror på att trycket från trädgårdsslangen är lite dåligt. Vattnet blir varmt och skönt och man får lätt till rätt temperatur med blandaren. När jag duschat klart fyller jag på nytt vatten i det svarta röret och drar undan draperierna så att solen kommer åt att värma vattnet.

Dagarna och kvällarna har varit underbart varma och sköna, men nu börjar jag få vattenbrist. Det är slut på vattnet i regntunnorna och min slanglösning från brunnen fram till odlingen har råkat få problem. En av slangarna är ganska tunn och i värmen har den blivit alldeles platt och släpper inte fram vatten. Måste nog köpa en ny, stadigare, slang.

Gräsmattan är numera brunmelerad, men jag slipper åtminstone klippa den.

Mini har semester. Hon sover gott i min säng och läser, uppenbarligen, Sandhamnsdeckare.

Nu har det fina vädret kommit och allt blommar och växer så det knakar. Här min fina million bells som hänger i pergolan.

Jag var ju väldigt sen med att så och plantera i år av en väldans massa skäl, men åtminstone squashen börjar komma nu. Man nästan ser hur de växer från dag till dag. Det blir gott.

Färskpotatisen borde också vara klar nu. Idag ska jag dra upp ett par plantor och titta om jag inte kan få ihop till sillen. Annat som växer ordentligt är salladen och dillen och de eländes rädisorna som jag aldrig äter. Jag ska inte så rädisor något mer.

Gurkor och tomater i växthuset har en del växande att göra innan jag får skörda där och pallkragen med rödbetor och morötter var, av någon anledning, proppfull med ogräs (så var det inte i de andra pallkragarna - måste vara gödslet jag använde i den pallkragen), så där har det inte kommit långt.

Fina Tora finns inte mer. Räven tog henne. Det tog ett tag innan jag förstod vad som hade hänt. Jag hittade Tyra vettskrämd i ett hörn av hönsgården och Tor stod och vaktade henne, blodig runt näbben och i rätt dåligt skick. Tora var borta.

Jag visste inte vad som hänt. Det fanns inte ett spår av Tora, inte ens en fjäder. Jag förstod att det kunde vara så att något djur tagit henne, men hoppades att hon bara blivit skrämd och låg och tryckte någonstans. Men till slut såg jag att något djur banat väg genom gräs och nässlor på andra sidan vägen, så jag följde spåret och hittade då flera högar med fjädrar i Toras färg.

Det verkar som om räven kommit in i hönsgården. Om Toras ägg hade kläckts hade dörren dit varit stängd, men så blev det inte. Inget av äggen var befruktat.

Det är så sorgligt, för hon var en så fin och klurig och väldigt personlig höna, men man får konstatera att friheten har sitt pris ibland. Nu får de stanna inne i hönsgården ett tag tills Tor kryat på sig och för att skydda dem tills räven kanske glömmer bort var det fanns mat att hämta. Men rävar kanske har gott minne ...

Jag sysselsätter mig med trädgårdsarbete som blivit eftersatt när det regnat så mycket. Här en av ogräshögarna - det finns hur mycket ogräs som helst.

När jag fyllde femtio fick jag en stor låda med perenner, femtio gladioluslökar och en paradisbuske som jag nu planterat. Det blir fint när de blommar sedan.

Inte så svårt att gissa, eller hur?

Min fläderbuske har i år så mycket blommor att det räcker till att göra saft. Faktum är att den plötsligt har så in i norden mycket blommor, så den måste ha växt massor det senaste året.

Det har varit mycket att styra med på sista tiden, så jag har inte hunnit blogga. Jag har bland annat firat femtio år med en massa trevliga människor och kanonfint väder. Nu har jag semester, så det kanske kan bli lite mer projekt och inlägg.

Jag har en hel låda perenner, femtio gladioluslökar och en paradisbuske att sätta nu - alla fina presenter från femtioårsfirandet.

Hönsen, tuppen och jag går i väntans tider. Tora har ruvat i tre veckor idag på fyra ägg, så idag (kanske imorgon) kan det bli allt från 0-4 kycklingar. Jag håller tummarna för att det blir åtminstone en, så länge som hon jobbat på detta och offrat fina spatserturer i trädgården.

Tor har tråkigt, för Tyra och Siv sympatiruvar utan att ha några ägg, och han får gå ensam ute i trädgården, med bara sällskap av mig och kissarna.