Frejdas torp

Mini håller mig sällskap i odlingen. Bakom henne blommar sista krassen för året. Nu är det inte mycket blomsterprakt kvar. Jordärtskockorna är i och för sig fina med sina gula stjärnformade blommor och rudbeckian är fortfarande maffig. Riddarsporrarna gick en rond till och lyser blått och gråmalvan är fortfarande rätt fin med sina rosa blommor. Och så kommer solrosorna förstås - pampiga till tusen.

Stäppsalvian som jag köpte som små perennsticklingar från Odla.nu har tagit sig jättebra och blommar för fullt i den nya lilla rabatten. Lammörat som jag satte i samma rabatt har också tagit sig jättebra så jag börjar fundera på om den kommer att bli lika stor som de andra lammöronen som jag har, för då får jag nog flytta på några av blommorna så att de få luft att växa i. Det är bland annat blå flox, julrosor och jätteprästkrage som jag måste rädda, i sådana fall.

I mitt växthus har jag ett par-tre paprikaplantor. På en av dem växer en gigantisk paprika som nu börjar skifta i rött. Det ska bli jättespännande att få smaka denna superpaprika. På de andra två plantorna kommer chokladpaprika. De är mindre, har tunnare skal, men är också goda.

Mitt åkeröträd dignar av äpplen och jag blir lite ledsen när jag ser alla fina äpplen som bara faller till marken och inte kommer till nytta. Det finns inte en chans att jag ska kunna ta reda på alla äpplen. Jag har tänkt att jag ska baka några äpplekakor till, pressa lite äpplejuice och göra äpplemarmelad, men sedan ... Jag tänkte undersöka möjligheten att lämna in för mustning, men har inte fått kontakt med musteriet än. Men jag kan ju inte dricka hur mycket must som helst heller.

Nåja, rådjuren lär ha något att knapra på i vinter i alla fall.

Ja, här tänker jag mig att det kan bli plats för en hönsbur att vara utomhus i, med ett litet tak, ett par väggar som skyddar mot vind och rusk, några reden, sittpinnar och mattråg.

Och när jag är hemma och det är fint väder så öppnar jag buren och låter hönsen spatsera fritt i trädgården. Men inte när jag inte är på plats, för jag vill inte att de går vilse, eller att de blir uppätna av rovfåglar, rävar eller jaktsugna hundar (för de finns i trakten och deras hussar och mattar har inte fattat att de ska hålla dem kopplade - de har jagat mina kissar ett antal gånger).

Jag tänker inte ha fler än tre eller möjligen fyra hönor. På vintern ska de få bo på hotell hos min syster som har höns året om.

Mitt gräs blommar med fina vippor. Jag har glömt vad gräset heter och den lilla plastpinnen med namnet på har bleknat så den går inte att läsa. Men gräset är vackert och flerårigt och blir större för varje år. Det ger en pampig struktur till rabatten.

En sorgligare syn är min majs. Den är alldeles ihoptorkad och verkar angripen av något som yttrar sig som små svarta prickar. Så i år blir det ingen majs. Synd - för förra årets kolvar var mumsiga. Fantastiskt söta och goda.

Mini får symbolisera hur jag känner mig - väldigt trött. Men vädret har varit fint och det ska bli fint i helgen så jag hoppas kunna få lite gjort. Kanske klippa gräset. Kanske skörda lite. Idag plockade jag en omgång krikon igen. Det finns verkligen massor. Och jag plockade och åt mina plommon. Obeskrivligt söta och goda. Det bådar gott för kommande skördar.

Såg att majsen börjar se lite hängig ut, så jag ska se hur kolvarna mår. De kanske inte alls är ätbara.

De tre rotselleriplantorna som jag fått från arbetskamraten Annette har tagit sig bra. Ska bli spännande att se hur stora de blir. Purjon växer så det knakar och det börjar bli dags att ta hand om ännu mer squash.

Idag plockade jag in en hög goda tomater igen - röda och gula. Jag måste verkligen hålla i mig nästa år och inte sätta för många tomatplantor i växthuset. Men jag har så svårt att kassera plantor. Det är klart de ska ha en plats, tänker jag, och vips har jag fyllt på för mycket. Men krukor utomhus kanske kan vara något, i något skyddat hörn.

Så även om jag är trött så kommer det nog att bli lite trädgårds- och odlingspyssel i helgen.

I år får jag för första gången plommon på trädet jag planterade för två år sedan. De är inte många, men jag har hittat fyra, i alla fall. Från början var de nog ett par till, men jag vet inte riktigt vad som hänt med dem. Kanske föll de av, eller blev fågelmat.

Dessa ser i alla fall plockfärdiga ut så det kanske är dags att provsmaka (innan fåglarna - och framförallt skatorna - hinner före).

Det är ett victoriaplommonträd som jag satte i maj 2009. När jag ser på bilden från när det var alldeles nytt, så inser jag att det trots allt växt en del, även om jag tycker det är litet fortfarande.

Kameran framme. Titta åt ena hållet ...

... titta åt andra hållet ...

... titta rakt fram. Nehej, där var inte Skruffa med riktigt.

Dessa små är mina fina bästisar i torpet.

Förra året målade jag min sida av planket vid dasset med falu rödfärg, men jag hann inte med baksidan som vetter mot grannen.

Jag har skämts lite för baksidan var verkligen inte vacker. Nästan ingen färg kvar och massor med grönalger, andra alger och mossa.

Men idag sken solen och det var varmt och skönt. När solen passerat planket och det inte låg direkt sol på det så passade jag på. Så nu är det fint på baksidan också.

Humlebladen är lite röda här och var, men den överlever säkert.

Planket kommer nog att behöva bytas ut om ett par år eller så, men den nya färgen kanske skyddar ett tag till.

Nu är det ljungtider. När jag går förbi blomsterförsäljarna på torget på onsdagar och fredagar så lyser nu ljungen mot mig i vackert lila. Det påminner mig om mina resor i Skottland. Hedarna är aldrig så vackra som på hösten då de exploderar i lila och rosa nyanser.

Jag köpte naturligtvis lite ljung - en gav jag bort till min systerdotter som fyllde år och en behöll jag själv.

I min familj har man alltid sagt att man inte ska ta in ljung inomhus. Då bjuder man in döden. Jag googlade lite på det och såg att det tydligen är allmänt känt skrock. Någonstans stod det att kopplingen mellan ljung och död kan ha att göra med att man ofta dekorerar gravar på hösten med just ljung.

Hursomhelst - ljung har jag. Den är vacker där den står. Och för säkerhets skull så får den bo utomhus.