I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men nere på kusten hade det hänt saker på den korta tiden jag hann vara där. En vän till familjen hade hittat en liten kissunge, inte mer än ca tre veckor gammal, i en buske i Tensta. Ingen ville kännas vid den och sökandet efter någon som kunde ta hand om den nådde oss via sms och sociala medier. Jag tänkte efter ordentligt och tog sedan beslutet att jag ville ta hand om den. Då tänkte jag att den skulle bli ett fint sällskap till Lilla Lo, men då visste jag inte att hon inte hade många dagar kvar.

Jag åkte hem och tog farväl av Lilla Lo. Två veckor senare åkte jag och hämtade den här lilla bedårande damen.

Vid det laget visste vi inte om det var en tjej eller kille, så kissen gick under namnet Hassan. Jag bytte namn på den till Jasse, som jag tyckte kunde fungera oavsett om det var en tjej eller kille. Jasses namn kommer från Jasmin, som hittade henne. Jasmin kallas för Jasse. Och Jasse (kissen) visade sig senare vara en tjej.

Lilla Jasse togs väl om hand av vännerna på kusten i väntan på att jag skulle kunna komma ner och hämta henne, särskilt av dottern Linnéa, som också följde med som sällskap och tog hand om lilla Jasse i bilen på väg hem. Tack Linnéa!

Små kissar behöver mycket sömn och mat. Hon hade ju inte haft en mamma sedan hon var tre veckor gammal och behövde mat varannan timme. Hon sprutmatades med modersmjölksersättning för katter, men lärde sig snabbt att äta mjukmat på egen hand. I början fick vi också dutta med en våtservett därbak för att hon skulle kissa och bajsa, men att gå på lådan lärde hon sig också snabbt.

Men små kissar behöver också leka och träna å att vara katt och jag kände att jag ville att hon skulle ha kattsällskap. Efter lite olika turer flyttade lilla Selma in. Hon var också ett "räddningsprojekt" - familjen som hade henne skulle flytta från hus på landet till lägenhet i stan och kullen med kattungar skulle inte kunna få följa med. Familjen letade nya hem åt de små, men hade haft svårt att hitta lösningar. Selma hamnade i alla fall hos mig och Jasse. En kavat, modig, social, självständig liten kisse som på ett självklart sätt tog sin plats i den lilla familj som då utgjordes av mig och Jasse.

Hon var en vecka yngre än Jasse. De blev snabbt vänner och mina sönderkloade händer fick en liten paus när de två små istället kunde leka med varandra.

De är nu ungefär ett halvår gamla. Stora kissar nu. Och helt underbara. Prinsessan Jasse och Pantern Selma. Jag skrattar varje dag åt tokerier de hittar på.

Jag har nu det stora nöjet och äran att få lära känna dessa två finingar ordentligt. Gissa vem som kommer att vara mest nervös när det börjar bli dags att gå fritt ute framme vår? Jag googlar redan på GPS-sändare för katter ...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset. Jag har därför inte riktigt känt för att blogga, men här kommer en liten summering av det fina som ändå var i år. Och i nästa inlägg ska jag berätta om det bästa som hände i sommar - jag fick tillökning i familjen, två fyrbeningar som tagit sin självklara plats i mitt hjärta.

Hönsen fick ett nytt hönshus i våras - en liten röd stuga med vita knutar. Betydligt mer utrymme för dem än förut.

Här spatserar de omkring i trädgården - Tor, Astrid, Sigrid, Helga och Hilda.

Silkeshöns är väldigt ruvningsbenägna och dessa damer var inget undantag. Här ruvar Hilda. En kyckling kom vid midsommar. Fyra kom i mitten på juli. Det blev fyra tuppar och en höna.

Tripp, trapp, trull - pappa Tor, mamma Astrid och första lilla kycklingen.

De är ju förskräckligt söta, de små, med punkfrisyr och svarta ögon. Alla de små blev svarta. Den första minstingen fick heta Munin.

I slutet av juni var vädret ändå varmt och fint. Jag hade nyss kommit hem från en trädgårdsresa i England och schersminen blommade överdådigt. Trädgårdsresan kräver sin egen berättelse och bilder. Där fick jag mycket inspiration och upplevelser.

Klematisen vid pergolan bjöd också på blomsterprakt. Jag har en lila och en vit.

Den vita heter Summer snow och blommar ymnigt. Den rosa klematisen från förra året gav tyvärr upp i år.

Jag fick några besök mellan skurarna och vi försökte pricka in grillning när det gick. Här vännen Mia som hälsade på och bidrog med lite vino. Vi åt grillade lammkotletter, vill jag minnas. Från syrrans får. 

Pepparroten växte helt galet. Den behöver jag flytta på nästa år, men det ska väl gå. Det har jag gjort förut. Om allt går som det ska ska det läggas plattor eller grus där den sitter nu. En plan för våren.

Jag fick mycket hallon i år, i alla fall. Det har varit gott att ha nu i vinter. Som att tina en stund sommar. Jag älskar hallon. Godaste bäret.

Trots regn och kyla växte det till sig i pallkragarna. Här rödbetor och dill som jag kunde skörda och njuta av nu under höst och vinter.

Chillin fick följa med in till stan när jag flyttade in i mitten på oktober. Där eftermognade den fint och jag kunde skörda vackra, knallröda frukter.

Här en bild från ett torpbesök i november. Ingen snö. Allt låg i vila. Just det här området till höger om växthuset hoppas jag kunna gräva ur lite lätt, jämna till, lägga markduk på och stenmjöl. Sedan ska nya plattor läggas till höger om växthuset där jag har mitt lilla cafébord med stolar. Pallkragarna är för gamla och ska bytas ut mot nya som ska ställas på stenmjölsgrunden och kanske lägger jag grus mellan. Det kanske verkar lite avskräckande på mördarsniglar som nu börjar komma även till mig.

En sista sommarbild från torpet. Grenarna på åkeröträdetsom i år inte fick mer än ett par äpplen. Men de skuggar över platsen där Skruffa, Mini och lilla Lo ligger begravda. De tyckte om att ligga där när de levde, värmde sig i solen, spanade på allt som rörde sig. En fin plats.

I mellandagarna besökte jag ett vintrigt torp. Det var kallt och tyst där, men det väntar på mig till våren.