Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.

Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tänkt på de små ljuden som alltid finns där under de 24 år som jag har haft katt eller katter. Någon skramlar med matskålen och knaprar på torrmat, krafsar i kattlådan, smäller i kattluckan, pratar lite och berättar jamande om något intressant. Eller ligger bara där tyst och snusar och sover.

Det blev med ens så öde och jag förstår nu hur mycket de små vännerna, och nu på sistone speciellt Lilla Lo, fyller ut hela ens tillvaro med sin generösa närvaro. Så mycket mys, skratt, tröst och sällskap jag har fått av dem. 

Lilla Lo - du var den tuffa tjejen, lite av en pojkflicka. Du var nog den enda jägaren i familjen, men var inte särskilt mordisk, utan tog ofta in levande byten som du glatt släppte fria inomhus så att jag fick bära ut flaxande fåglar eller jaga möss längs med väggarna. Men oj, vad stolt och nöjd du var.

Du hade dina vanor - ville ha soffan när kvällen närmade sig sitt slut. Om jag råkade somna väckte du mig och jamade uppfordrande så att jag skulle förstå att det var dags att flytta sig till sängen så att du kunde gå och lägga dig i soffan. Men varje morgon kom du och lade dig bredvid min kudde och kurrade en stund.

Du älskade att få komma till torpet och kunna gå ut och in som du ville. Du hade din älsklingsplats under äppelträdet utanför fönstret. Där kunde du ligga i timmar och sova och bevaka allt som hände. Du höll mig sällskap i odlingen. Det är nästan så att man skulle kunna tro att du var intresserad av de där plantorna och blommorna.

Du skulle ju dela några år till med mig, var tanken, men cancern ville annorlunda. Det gick så fort, min vän, att jag knappt hann ta farväl och nu är det svårt att förstå att du inte längre finns här. Du lämnade ett stort hål i mitt hjärta och jag saknar dig så.

Vila i frid, min vän, under åkeröträdet där Skruffa och Mini redan ligger och där du tyckte om att vara. Tack för allt du varit och gjort för mig.