Jag har ett litet strutbräkenprojekt i trädgården. En grupp plantor som förökar sig från år till år. De får kämpa hårt mot vallörten som vill ta över, men jag hjälper dem lite på den fronten.

Nu ser de ut som en liten skog gröna utomjordingar. Snart kommer de att se ut som en liten skog gröna glasstrutar.

I torsdags var vädret kalasfint och jag hade tid att ägna mig åt odlingen. Jag kom äntligen en bit på väg. Sex av nio pallkragar har nu rensats på ogräs, grävts igenom och fått gödseltillskott. I två av pallkragarna bor nu årets potatis - Rocky och Minerva - under fiberdukar.

Hönsen har funnit sig tillrätta. Här undersöker de hallonhäcken. Just den här kvällen ville de INTE gå och lägga sig.

 

karin

30 maj 2015 18:42

Äntligen har jag kommit igång med att läsa om dina hönor. Så vackra de är. är de av samma ras som de andra eller..
Jag lider med dig om Mini. Även om man vet vad som väntar så är det ändå tungt. När jag är på landet saknar jag ännu mina två missar. Det har ändå gått flera år. Men det finns ju bilder.
Må så gott

 

Frejda

1 juni 2015 06:57

Karin - ja, det är silkeshönor jag har. De är ursnygga och väldiga personligheter. :-) Två av dem ruvar stenhårt nu så jag tror det blir kycklingar runt midsommar.

Jag saknar verkligen lilla Mini och hennes sällskap. Hennes syster, Lilla Lo, är den sista kissen jag har kvar nu och hon har fått en juvertumör och ska opereras på torsdag. Håll tummarna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...