Idag somnade Tyra in. Lilla söta knäppa Tyra.

När jag hämtade henne och Tora sommaren 2013 så var det under lite skumma förhållanden. Tjejen som sålde hönorna hade inte det bästa ryktet och jag fick instruktioner om var jag kunde hämta dem "utifall att hon inte skulle vara hemma". Betalning hade jag redan gjort. Det visade sig att "ingen var hemma" och jag hämtade dem i en glödhet lekstuga där de satt i en bur och flämtade. Ja, eller rättare sagt: Tyra satt med huvudet in i ett hörn och försökte gömma sig för världen och Tora vaktade.

Tanken var att de skulle bli fruar till tuppen Loke - Tors, Sivs och Frejas ohängda tuppkyckling. Men Loke visste inte vad fint sätt var, så de fick flytta hem till Tor. Snällaste tuppen i mannaminne.

Jag märkte redan från början att Tyra var lite mindre, hade konstig form på halsen, inte växte till sig riktigt som hon skulle och var lite rädd av sig. Under en period gick hon väldigt konstigt - med långa, trevande kliv - och hon var rädd för att hoppa upp över tröskeln till hönsgården eller nerför "rampen" från hönshuset.

Men Tora såg efter henne och när räven hade tagit Tora sörjde Tyra sin vän i flera veckor. Hon låg på Toras plats och ville inte komma ut och äta ens en gång. Jag fick lyfta ut henne så hon fick mat och vatten i sig.

Till slut började hon gå med de andra igen, men hon hamnade ofta lite på efterkälken, lade sig i gräset och vilade och kunde ibland bara stå rätt upp och ner och blunda. Det var en väldigt trött liten höna.

När nya hönorna Sigrid och Astrid kom verkade Tyra ty sig till guldfärgade Sigrid. Kanske inte så konstigt för Sigrid hade lite samma självsäkra stil som Tora. Senast jag var hos dem och städade så låg Sigrid och skenruvade på ingenting och Tyra låg halvvägs ovanpå henne.

Imorse hittade min syster Tyra död ihopkurad vid Sigrid. Inga skador och gott om mat och vatten. Det verkade som om hon bara somnat in. Jag hoppas det var så - att hon fick somna hos sin nya vän Sigrid.

Du var en knäpp och annorlunda höna, lilla Tyra. En personlighet som jag kommer att sakna mycket. Kanske kan Tora ta hand om dig nu igen?

 

Yvonne

10 februari 2015 18:44

Vad fint du skrivit om din lilla höna.
Jag har oxå höns och det är lika tungt varje gång
En av dom somnar in.
Man ser ju aldrig att dom lider utan plötsligt så är
Det bara slut!
Har haft höns i över 20 år nu, men tårarna kommer varje
Gång när någon av tjejerna "somnat" in.
Kram

http://alvbacka.weebly.com

 

Frejda

10 februari 2015 19:21

Yvonne - tack. Det är så så sorgligt när de försvinner ur ens liv. Jag har inte så många hönor och då lär man ju känna dem som de väldigt speciella personligheter de är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...