Ja, ibland gäller det att ha visioner ... Det här rummet i ladan har en gång använts som vävstuga, men så charmigt var det ju inte med fastlimmade masonitskivor på en del av väggen (antagligen för att stoppa drag), gamla trasiga tapeter och ett illaluktade golv bestående av någon gammal trasig linoleummatta (två ovanpå varandra, förresten).

Planen var från början att ta bort masonitskivorna och bara måla tak och väggar och lägga in något slags golv. Men masoniten satt som berget, så jag fick tänka om. Jag fick köpa v-spontskivor och limma upp på väggarna - ett riktigt drygt arbete, speciellt med tanke på att det inte finns en rät vinkel i rummet.

Men till slut satt skivorna där och taket var målat (tre gånger, och jag fick det ändå inte riktigt täckande. Märklig takfärg).

Då började det roliga arbetet med att måla väggarna i grönt. 

Färdigmålat!

Jag rev sedan ut de två gamla illaluktande linoleummattorna och fick fram ett brädgolv i rätt bra skick.

På med klickgolvet, som jag svor eder över, för det höll inte ihop. Jag fick riva upp det en gång och lägga om. Till slut såg det ut som om det höll ihop, men dagen efter hade det glidit isär på mitten, men då iddes jag inte riva upp och lägga om. Det hade antagligen inte gjort någon skillnad eftersom det antagligen var dålig kvalitet på själva golvet. Detta var av något tyskt märke. Jag har aldrig upplevt det svårt eller att det blivit dåligt resultat förut när jag lagt andra klickgolv. Så, ledsen Tyskland, men nästa gång köper jag en produkt från annat land.

Här har jag också satt lister upp mot taket, längs med kanterna på golvet och i varje hörn. Hörnlisterna målades i grönt, förstås.

Roligast av allt - möblera och fixa!

Jag hade gamla möbler och saker som jag ärvt - tillräckligt för att möblera hela gästrummet. Lite mer pynt, typ tavlor, kommer nog upp också, men nu är det beboeligt.

En gammal grön byrå, som jag inte ärvt. Den stod där från början, men kom nu till användning. Farmors gamla virkade dukar fick en plats.

Gästrummet från sänghållet. Till höger är själva tvätthörnan med en gammal kommod som jag fått ärva efter min farbror och faster, med hylla och krokar och spegel över. Jag saknar en kanna att ha vatten i, men gissa vad som finns i skåpet ...

En potta, förstås! :-)

Välkomna att hälsa på och sova över.

 

karin

4 augusti 2014 21:36

Du är minst lika duktig som Ernst. Det ser väldigt trevligt ut.

 

Frejda

4 augusti 2014 22:28

Karin - Tack! Men någon Ernst-klass når jag nog aldrig upp i. Men med lite visioner och halvtaffligt hantverk kommer man en liten bit. :-)

 

Lillsyrran

19 september 2014 19:01

Åh, den fina kommoden! Roligt att se den igen :)

 

Frejda

25 september 2014 20:58

Lillsyrran - ja, så kul att få använda den. :-)

 

Carro

21 oktober 2014 08:39

Åh, vad mysigt!

http://carroshus.blogg.se

 

Frejda

21 oktober 2014 11:39

Carro - Tack! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...