När jag tittade upp i min rönnsumak häromdagen så blommade den. Det har jag aldrig sett förut. Den skjuter en hel del rotskott också nu, så jag hoppas att några klarar sig så att jag kan få min lilla dunge med sammetsklädda stammar och exotiskt bladverk.

Även klematisen frodas. Här den mer timida varianten som jag har vid torpstugan, men även de överdådiga lila och rosa varianterna vid pergolan blommar för fullt. Jättefina. Klematisen Summer snow, som jag planterade där har inte hunnit med att blomma än i år, men den kommer säkert nästa år.

Det är också hög tid att plocka bär nu. 4 liter vinbär och 3,5 liter hallon har det blivit. Blåbären fixar mamma (tack!). Nu inväntar jag krikonen, så att jag kan göra krikonmarmelad med kanel till nästa års Tysslingedag.

Tyvärr kunde inte Loke sköta sig när hans två fruar anlände, så nu har de fått flytta hit, till Tor och Siv. Det har gått väldigt bra. Även Tor blev lite uppspelt när det dök upp två unga snyggingar i hönsgården, men han lugnade ner sig rätt snabbt. Han är ju en sansad och snäll och klok tupp.

Siv säkrar just nu hackordningen. Här mäter hon Tora (till vänster) med blicken, men Tora är inte den som är den. En social, rätt fräck, liten dam, som korpar ostbågar framför näbben på Siv utan att blinka, och som dessutom hoppat upp på en av stolarna i paviljongen för att ta del av kalaset som pågick på närmare håll. Väldigt söt.

Tyra är väldigt liten än, men har nog den tuffaste frisyren i hönsgården. Jag förstår inte hur hon ser något överhuvudtaget, och ibland missar hon maten hon pickar efter. Men hon har hittat torrfodret och vattenautomaten, i alla fall. Hon håller sig än så länge lite för sig själv. När de andra tre går på promenad i trädgården stannar hon i hönsgården. Men det blir säkert ändring med tiden.

Här Tyra i förgrunden, sedan Tora och sedan en mycket intresserad Tor.

Loke kanske får flytta tillfälligt till en av lillsyrrans kompisar som har tre vuxna silkeshönor. Dem kanske han inte kan bråka med på samma sätt. Å andra sidan vet man inte hur hans livsstil påverkar liv eller död hos den tuppen. Han springer ju ute för sig själv när de andra hönsen gått och lagt sig och häromdagen hade han extrem närkontakt med en räv. Han befann sig i rävens mun, men räven blev skrämd av syrran och hennes son så han släppte Loke, som tur var. Han klarade sig, den här gången, med blotta förskräckelsen och förlust av en del fjädrar.

En annan familjemedlem som inte är så glad just nu är Skruffa. Hon har fått ett dräneringsrör inopererat genom knölen på kinden och får gå med tratt och får behandling med sårrengöring, fet salva och antibiotika morgon och kväll. Tratten blir ganska smetig efter en dag så jag har två och byter med och eftersom hon inte kan tvätta sig själv får jag försöka göra rent henne med en fuktig handduk och en kam. Det tycker hon om, däremot.

Hon åt eller drack inte på ett par dagar så vi (jag får jättegod hjälp av grannen Thea med allt detta) fick försöka se till att hon fick i sig vatten med hjälp av en "spruta". Men imorse fick hon gå en stund utan tratt och då både åt och drack hon och gick på lådan. Tratten har jag nu klippt bort en bit på så att den inte är lika stor som förut. Då får hon bättre möjlighet att äta även med den på.