I potatislandet växer nu gröna små blad upp överallt ...

... och i växthuset har också potatisblasten tittat upp i mina hinkar. Undrar just vilken lösning som kommer att löna sig mest? Hinkförsöket var ju tänkt att göra att jag kunde få färskpotatis tidigt, kanske till och med till midsommar. Men jag tycker nästan att blasten i potatislandet är större. 

Det här nedfallna böjda stupröret tycker tydligen en liten fågel är ett utmärkt ställe att bilda familj i. Det piper något förskräckligt därinne så fort jag rör mig utanför. Hungriga små fågelungar.

Jag smög mig dit med kameran en dag men det gick inte att se något. Tydligen är boet nedanför böjen på röret. Jag hoppas bara att det inte glider för långt ner och att de små fågelungarna kan ta sig upp när det är dags att börja flyga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...