I helgen var jag i torpet och sov över. Min granne Thea bjöd på trevligt samkväm och hon hade också föreldat i stugan så att det var riktigt varmt när jag kom. Jag brassade på lite mera och min kära bergslagskamin höll sedan värmen hela kvällen och natten.

På morgonen vaknade jag av att någon liten mus knaprade på torpet. Jag lyckades aldrig lokalisera den, för så fort jag rörde på mig för att lyssna var den var, så tystnade den. En smart liten mus.

På ladan hade snön nästan kanat av, men tydligen hade det frusit till precis innan snön skulle till att falla bort helt, så den hängde som ojämna draperier över hängrännan.

Växthusets hängränna hade fått sig en knäck när snön rasade av taket. Jag rätade upp den så gott det gick, men får nog fixa ett extra stag i sommar så att det inte händer igen.

Pergolataket var i alla fall bart, tack och lov. Pallkragarna stack upp lite i snön, med sina bågar av pilträ. Det ska bli skönt att byta ut bågarna mot en något jämnare variant i vår, så kanske fiberduken håller bättre.

2010 dubblade jag odlingen. Området till höger om den första delen plöjdes upp - återigen med hjälp av min snälla granne Sven-Erik.

Där kom det till blomrabatter, en liten örtagård, några pallkragar, ett tulpanträd, klätterställningar för luktärter och krasse, ett ärtland och en pergola.

Det här året fick sig också växthuset lite färg. Grön färg.
 

Snömössan blev lite för tung för pergolataket och det började bågna betänkligt under tyngden. Så räddningspatrullen fick rycka ut med stege, skovel och sopkvast.

Nu är det (nästan) rent på taket och jag hoppas att det återhämtar sig. Jag lär nog staga upp med en regel åt andra hållet också i sommar när snickarväder infinner sig, så att taket klarar snömössor nästa vinter.