Jag har en vän som säljer kläder, men även lite inredningsdetaljer. Den här fina brickan kunde jag inte låta bli att köpa.

Den passar så väl in i torpmiljön. Den är stor och rejäl med ordentliga kanter och jag kan se mig bära ut nygjord flädersaft med fina glas på den nästa sommar. Eller det som ska grillas med ett gott vin.

Sådärja, nu är drömmarna om nästa vår och sommar redan igång ...

Imorgon bär det av in till stan igen. Lite vemodigt och ändå skönt eftersom det nu märks så väl att det blir kallare och det kräver lite extra pyssel.

När gamle Stolt bodde här med sin familj så fanns det ju nästan alltid någon här, så då kunde de ju underhålla värmen och vattenåtkomsten lite efter hand, men när man jobbar heltid så blir det till att elda som en tok en gång om dygnet, dvs. den lilla stund man har mellan att man kommer hem och till att man går och lägger sig. Och morgonstunden ägnar man åt att bära in mer ved och vatten som behövs. De senaste dagarna har detta skett i morgonmörker, så jag har trevat mig fram efter vedklabbarna i vedboden. :-)

Men nu far jag in till stan igen och säger tack för i år, fina torp. Det har varit ett fantastiskt mysigt halvår och jag ser redan fram emot våren. Som minne lägger jag in en bild på den fina knuten på ladan. Vilken byggnadskonst!

Nu visar blommorna upp sig i höstskrud. Vissa ser skröpliga och eländiga ut, andra ser skirt och skört vackra ut, som denna allium. 

Framåt vintern tar blommorna på sig vita mössor.

Nu får odlingen obönhörligen gå i vila. I pallkragarna har jag låtit blasten ligga kvar så att maskarna får något att jobba med.

Det vita längst bak är ett av sätten jag provar att övervintra kronärtskockorna på - direkt på landet, men med en fiberduk till täcke. Till vänster står några av plantorna helt otäckta. I växthuset sitter tre plantor med fiberduk och i jordkällaren står ett par krukor med kronärtskockor, lätt omsvepta av fiberduk där med.

Så nu får vi se.

Just nu känner jag mig som kungens lilla piga i barnvisan med samma namn:

" ... och hon ska bära slask och ved och vatten. Hon kommer ej i säng
förrän klockan slagit tolv, och då så får hon ligga bredvid katten."

För varje morgon fixar jag med vattnet och bär in ved att elda med. Och "slask", eller åtminstone matkompost, bär jag iväg med jämna mellanrum.

Men jag har ingenting emot att ligga bredvid katten.

Nedan står en av de små raringarna, Lilla Lo, och försöker få mig att fatta något viktigt. Hon var väldigt enträgen. Kanske sa hon "När ska du egentligen bära iväg med den här stenplattan och lägga den där den hör hemma?".

Plattan - den ska bli entréplatta vid växthuset. Jag får väl ta tag i saken. Men det gör jag inte förrän i vår, för nu tar kungens lilla piga snart semester i ett halvår.

Inatt snöade det igen. Det smälter säkert undan igen, men det känns kallt och blött och ruggigt och jag vill bara sitta inne vid brasan med kissarna, som verkar dela min känsla.

Men lite nytta har jag gjort ändå.

Purjon är skördad. De blev lite taniga, men betydligt tjockare än de sytrådar jag satte ner i jorden i somras.

Och så har jag satt lite blomlökar. Jag är extra spänd på hur de blå tulpanerna kommer att bli. Jag älskar också vita blommor, så i år satte jag dels vita tulpaner med gröna stråk, och dels en påse blandat vitt - tulpaner, narcisser och krokusar.

Nu är allt inplockat i ladan och jag kan stänga för vintern. I veckan kommer jag att plocka med mig lite saker hem till stan - lite för var dag. Och i helgen som kommer blir det storpackning och flytt för mig och kissarna.

En skottkärra kommer lastad ... med paprika-, chilli- och citronplantor.

Dessa bor nu inne i torpet, borta från frosten. Jag har inte många fönster (typ tre) i torpet så det finns inte mycket plats kvar på fönsterbrädorna. Snart ska plantorna dessutom bli stadsbor, så vi får se vad de tycker om det. Beresta plantor, minsann.

I helgen ska jag skörda purjo, bära in ett bord och en grill, sätta lite blomlökar och sedan så är det nog ganska klart med trädgård och odling för i år.

Pumpautomaten är på frysgränsen så den ska också in nu.

Helgens utflykt blir till Tant Grön i Vintrosa. De ska inviga sitt nya butikshus så att man kan hälsa på "tanterna" även på vintern. I huset finns dessutom café, öppen spis och orangerier. Ska bli mysigt.

Jag har en kattlucka monterad i fönstret för att kissarna ska kunna gå och komma som de vill. Vi tycker alla att det är en mycket praktisk anordning.

Här sitter Mini och funderar på om det är värt att gå ut i det inte så fina vädret. Eller sitter hon kanske och spanar efter andra snygga katter?

Till vänster syns rosmarinen som jag räddade från kylan - en riktig praktplanta blev det av den. Det blir fint att krydda med i vinter.

Nu börjar kylan bita sig fast i torpet och det är snart dags att flytta in till stan. Imorse hade trädgårdsslangen frusit ihop så jag får hoppas att den klarar sig till helgen då jag ska lyfta in den och pumpautomaten. Sedan får jag lita till vänliga grannars välvilja för vattenhämtning i dunk och flaska.

Nu är det snart slutskördat. Här syns morötter och palsternackor. Dem tog jag hand om förra helgen. Den här helgen blev det rödbetornas tur. Och mina få och små kronärtskockor.

Det sista som är kvar nu är purjolöken. Den tar jag nästa helg.

Nu är det rätt kallt om nätterna och jag ser om morgnarna att vattenslangen är på gränsen till fryst. Men jag chansar på att jag klarar en vecka till med pumpautomaten igång. Går det så har jag bara en vecka kvar sedan utan tillgång till eget vatten. Då får jag besöka grannarna och fylla på min dunk och mina flaskor för att klara tvätt och tandborstning, disk och matlagning. Vattnet i regnvattentunnorna använder jag för att skölja av saker. Det fungerar, men är naturligtvis lite besvärligare än vanligt. Sista helgen i oktober blir det flytt in till stan igen. Då får kissarna packa sina väskor med sommarminnen och följa med till lägenheten.