I början av sommaren, när bönorna jag satt kom upp, så var det någon/något som åt på bladen. De var fullständigt perforerade och jag gav nästan upp helt på dem.

Men så tänkte jag att skam den som ger sig. Jag tryckte ner fler bönor i jorden och vattnade ordentligt, och si: nya plantor kom upp och började blomma med fantastiskt vackra mörklila och ljuslila blommor.

Det blev till och med så att de gamla, fransiga plantorna började ta sig, så nu har jag kunnat skörda mörklila bönor i ett par omgångar. Härligt!

 

Martina

2 september 2010 11:30

Visst är dom härliga, man blir glad av färgen!

http://www.matochodla.blogspot.com

 

Frejda

2 september 2010 11:55

Martina - Ja, jag är ingen storätare av bönor men älskar blommorna och färgerna på bönor, som kan se så himla olika ut. Det kan nog bli någon mer sort nästa år. :-)

http://frejdastorp.bloggagratis.se

 

Carina

2 september 2010 12:55

Läcker färg. Smakar de som vanliga bönor?

 

linnea

2 september 2010 14:36

Svar: Javisst!! Och självklart kommer jag! Vill absolut inte missa din skördelunch, det är verkligen höstens/sensommarens höjdpunkt. :D

http://pediste.blogspot.com

 

Frejda

2 september 2010 15:10

Carina - Eftersom jag inte är någon storätare på bönor så har jag inte så mycket att jämföra med, men det tror jag. De har ingen jobbig "sträng" i alla fall så de är lättuggade. :-)

Linnea - Du är en raring! :-) Vi ses på söndag!

http://frejdastorp.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...