Trädgårdsskolans DVD-filmer håller liv i mina planer och drömmar för sommarens utbyggda odling. Senast ut var filmen som handlar om hur man odlar ekologiskt. Jag inser att det är just det jag gör, men jag skulle behöva fokusera mer på lösningar för att få till ett bra kretslopp. Högt på listan står olika komposteringslösningar. Jag ska nog köpa mig en varmkomposteringstunna för matavfallet och göra en separat kompostering för trädgårdsavfallet. Och så får jag sluta "göra fint". De vissnade växterna kan ju faktiskt klippas sönder direkt på plats i landet och få ligga kvar över vintern och ge näring åt jorden, istället för att jag rensar rent och lägger dem i en komposteringshög. Även om det ser lite skräpigt ut.

Just nu ligger det halm över alla odlingsytor. De ger kanske lite näring när den förmultnar, men inte så mycket som andra växtdelar gör.

Jag hoppas på att grannen Sven-Erik hjälper mig att ordna brunnen hästgödsel igen till våren. Det kommer med lite ogräs i den, men det går att hantera och det växer väldigt bra.

Jag känner mig så inspirerad nu att sätta igång. Jag har bläddrat i frökataloger och gjort långa önskelistor. Nu ska jag rita upp odlingen. Jag fick ett tips när jag googlade om trädgårdsplanering. Det finns en gratisprogramvara som heter Google Sketchup som man ska kunna göra ritningar med. Har inte provat den än, men den är nedladdad och klar för test.

Mini längtar ut. Hon sitter ofta i fönstret och tittar ut på snön och vintern. Gissa om hon kommer att bli lycklig framme i april-maj då vi kan flytta ut till torpet och hon kan gå fritt.

Kissarna har en egen in- och utgång där. Jag lät montera en kattlucka i ett fönster eftersom jag inte ville ta hål i de fina gamla stockväggarna. Det fungerade utmärkt med lite hjälp från en snickare som satte in ett extra spröjs i fönstrets nederdel så att jag kunde montera trä och lucka där. Sedan så har kissarna en liten stege utanför som gör att de kan klättra upp och ner till sin egen entré. Så de sköter sig själva. Är det fint väder kan de gå ut. Regnar det så kan de mysa inomhus. Och deras heltidsarbetande matte behöver inte ha dåligt samvete för dem. De gör som de vill.

Prenumerationen på dvd-serien Trädgårdsskolan har visat sig vara en bra investering. Igår kom turen till filmen om perenner. Den passade bra ihop med mina tankar om att utöka odlingen och då även sätta lite mer blommor.

Filmerna är bra indexerade så det är enkelt att gå tillbaka till ett speciellt avsnitt om man vill påminna sig om vad de berättade.

Nu kliar det i fingrarna att rita upp min utökning av odlingen och börja planera vilka blommor som ska sitta var, och vilka grönsaker, rotsaker och örter jag ska komplettera med i år. Jag har ju äntligen fått frökatalogen från Impecta!

Vid januaribesöket i torpet. Det var kallt, kallt. I snön utanför torpet syntes djurspår - hare, rådjur och andra djur som jag inte känner igen spåren av. De hade krafsat undan snön för att komma åt äpplena som jag lämnat. Jag hoppas de smakade. Det måste vara tufft med maten när det är så kallt så länge.

Någonstans under snön och skaren finns mina nysatta lökar. När permafrosten ger sig och snön smälter undan hoppas jag på blomsterprakt.

Men det är vackert så här med. Gnistrande snö som får liv av solen. Växter och träd mjukt inbäddade i snö, som små frusna konstverk.

Detta är faktiskt mina sista tomater från växthuset. De överlevde decennieskiftet, men ser nu lite för trötta ut för att ätas. Men kanske ska jag ta hand om frön från dem så de får bli nya plantor nästa sommar?

Dessa sista tomater var gröna när jag tog in dem, men de mognade efter fint.

Förutom att äta mina tomater färska i sallader, på smörgås, som tillbehör till maten eller bara som godis, så har jag kokat egen tomatsås på dem som jag fryst in (mustig!) och torkat dem i ugnen och lagt in i olivolja med vitlök och rosmarin. De torkade tomaterna blev jättegoda som smaksättare i ett snabbakat, kalljäst bröd tillsammans med rosmarin och flingsalt (bröd får inte vara för lite salt!).

Jag älskar tomater! Att de dessutom betraktas som ett afrodisiakum gör ju inte saken sämre. Fransoserna kallar den bland annat för Pomme d'amour - kärleksäpple.

Jag prenumererar på en serie dvd-filmer som heter Trädgårdsskolan. Jag har fått fyra filmer så här långt och tittade på den första idag (egentligen nummer 3 upptäckte jag). Den handlade om rosor.

Jag har inte så många rosor än - bara två små enkla rosbuskar och två klätterrosor och några riktigt gamla, risiga, spretiga rosbuskar som inte blommar mycket och säkert behöver lite kärlek för att göra det. Men eftersom jag ska utöka odlingen med en del som ska innehålla mer blommor, så funderar jag nu på om jag inte ska klämma in ett gäng rosor där. Någon pampig sort som doftar underbart. Har någon tips?

Det som kändes väldigt lockande i filmen var rosexpertens framfart med sekatörer av alla de sorter. Jag älskar nämligen sekatörer och kan fullständigt glömma bort tiden om jag får gå och klippa lite här och där. Det blir så fint när man får klippa bort gammalt och dött och får fram det levande som ska spira i trädgården, när man skapar luft kring växter som nästan tagits över av andra så att de får andas och växa. Och så är det så rogivande. Sekatören är nog mitt favoritredskap i trädgården. 

Snötäcket låg djupt när jag hälsade på i torpet. Solen höll på att gå ner när jag tog den här bilden.

Växthuset stod tomt med vackra snörosor på rutorna. Pallkragarna låg mjukt inbäddade i snö. Vattentunnan var isfylld - trots att jag tömde den när jag flyttade in till sta'n för vintern - och hade en mössa av snö. Inga djur hade gått omkring i snön framför odlingen - inget där att äta. Däremot hade de klivit omkring framför torpet och krafsat i snön. Jag tror det var äpplena jag lämnade på marken som lockade. Det kanske är lönlöst att hoppas på att de ska låta bli mina tulpaner framme i vår ...

Området till höger om pallkragarna på bilden är mitt utökningsområde av odlingen. Där ska plöjas, fräsas och kämpas mot det myckna ogräset. Lyckas jag så blir där lite blommor, örter och kanske något nytt fruktträd eller bärbuske.

Idag hälsade jag på ett vintrigt torp. Det var väldigt kallt men soligt och sagolikt vackert. Solen sken över gnistrande snö. Allt var inbäddat. På varje gren låg tjocka lager med snö.

Inomhus räckte inte termometern till för att visa hur kallt det var, men vattenflaskorna på diskbänken var genomfrusna.

Utomhus hade grannen Kalle gjort en insats med snöslungan. Infarten var ren från snö, bara att köra in, och i trädgården fanns det gångar fram till torpdörr och lada. Så himla skönt att slippa pulsa.

Jag tog en del bilder av torpet, trädgården och en frusen odling. De kommer efter hand här på bloggen.