2010 närmar sig med stora kliv. Eller tassande små steg. Hur man nu väljer att se det.

Projekt för odling och torp finns där i tankarna - utökad odling med mer blommor och örter, prova att odla nya saker som t.ex kronärtsskocka, inreda gästrummet i ladan, ta ner päronträdet, byta ut granhäcken mot en vacker syrenhäck, sätta blommande buskar vid carporten ...

Gott nytt år till alla mina vänner och familjen och gott nytt odlingsår till alla er som jag delar detta intresse med!

Som frusna sommardrömmar ligger de där - mina jordgubbsplantor. De är många fler nu än när jag satte dem så jag hoppas på riklig skörd i sommar. Jag kommer inte ihåg sorterna jag satte, men jag tror att de flesta är tidiga. Och söta.

Konstigt nog så kom det jordgubbar långt in i september trots att sorten är tidig. Det kanske var för varmt.

Den här bilden togs i början på december. Nu har det snöat så mycket att de säkert är helt täckta. Jag ska åka ut till torpet igen helgen efter nyår. Det blir nog ingen övernattning, men jag ska titta till allt, hämta lite ur frysen, fotografera lite och tigga kaffe av grannarna.

Det lite speciella med den här rödbetssalladen är att den görs på färska rödbetor - inte inlagda. Den fungerar både till skördefester och julbord. Både rödbetorna och rödlöken kommer från sommarens odling. Gör så här:

Koka ca 500 gram rödbetor mjuka och skala dem. Skär dem i bitar och lägg i en skål där du blandar runt med en skvätt vitvinsvinäger medan de fortfarande är ljumma. Låt stå över natten. Det ger dem lite syra utan att de blir lika syrliga som inlagda rödbetor.

Blanda sedan 1 dl majonnäs, 1 dl creme fraiche, 0,5-1 msk senap, 3 krm salt, 1 krm svartpeppar, 1 liten hackad rödlök, 2 röda äpplen i bitar (jag tog Ingrid Marie) och rör i rödbetorna. Den kan med fördel göras en dag innan den ska serveras. Mumsig!

Eftersom jag får hit hela familjen imorgon för julfirande och vi har knytkalas så bidrar jag också med bland annat en nubbesallad. Så enkelt och så gott:

Tre stora kokta potatisar i bitar, två hårdkokta hackade ägg, en burk matjessill med nästan allt spad (klipp den i mindre bitar), en finhackad rödlök, 1 dl creme fraiche, 1 dl majonnäs, peppar, salt (bara lite - en del av de andra ingredienserna är rätt salta i sig), 3/4 dl kaviar (från tub), i kruka klippt dill och, om du har, lite klippt gräslök. Rör ihop försiktigt.

Nu doftar det griljerad skinka från grannen och jag känner mig hungrig.

Denna kaka har inte ett dugg med odling eller torp att göra, men jag kände att jag ville dela med mig av receptet för det blev så gott. Jag bjöd på kakan när jag hade den årliga glöggfesten igår. Vispad grädde till, förstås. Men eftersom kakan är rätt söt så får man vara lite försiktig med mängden socker i grädden. Man skulle nog också kunna blanda grädden med något syrligare, typ lätt-creme-fraiche eller kesella.

Jag har ett gammalt kladdkakerecept som hängt med i många år och som man kan variera smakerna på. Grundreceptets smaksättning är kakao, men i den här kakan bytte jag ut kakaon mot 0,5 gram saffran. Jag har också provat att byta ut den mot pressad citron och rivet citronskal - det blev mums! Och så leker jag med tanken på att byta ut kakaon mot pepparkakskryddor och servera med lingongrädde ...

Här kommer grundreceptet i alla fall:

Smält 100 g smör och pensla en form med smör och bröa med skorpsmulor. Rör ihop 2 ägg, 3 dl socker, 1 tsk vaniljsocker, 4 msk kakao, 1 krm salt, 1,5 dl vetemjöl och resten av det smälta smöret. Häll i form och grädda 30 minuter i 200 grader.

Jag provade också ett nytt tillbehör till pepparkakorna: rör ihop 250 gram mascarpone med 1 tsk vaniljsocker och 1 krm salt, rivet skal från en apelsin och rivet skal från en halv citron. Skär bort hinnorna på apelsinen och hacka "filéerna" i mindre bitar och blanda i dem i ostkrämen. Bred i tjocka lager på pepparkakorna och njut!

Idag var jag ute och hälsade på torpet. Jag hann dit innan solen gick ner bakom träden vid 15-tiden. Det är otroligt vad fort det blir mörkt nu. Men snart vänder det.

Det var kallt och snöade till och med lite grand. Allt var stilla, fruset. Frosten täckte gräs, växter, halm. Insidan på växthusets rutor var isig.

Nu kan man se tydligt att växthuset behöver målas. Jag hann med att skrapa och olja in det mellan regnskurarna, men det ska till lite kitt, grundfärg och mörkgrön färg. Det blir fint när det är klart. Då ska jag också lägga dit entréplattan framför ingången. Det låter kanske flott och det är det faktiskt. Det är en ljus stenplatta som legat framför ett gammalt torp. Jag hämtade den på ett ställe i närheten där man tippar ner allsköns skräp. Bland annat verkar där ligga valda delar av sagda torp - tjocka stockar, en gammal dörr, stenplattan och tjocka, breda plankor.

En del gamla stockar som var lite kortare (kan ha varit knuttimret) har jag använt som bas i mitt miniväxthus som jag byggde av gamla innanfönster förrförra sommaren i brist på odling och stort växthus. I det odlade jag gurkor. Stenplattan ska, som sagt, läggas framför växthuset, och jag har också hämtat några breda plank. En av dem ska jag använda som sittbräda på en bänk som jag ska bygga intill odlingen. De andra ska jag fundera på vad jag ska göra med.

I juni blommade flädern och jag passade på att göra flädersaft. Jag dricker inte mycket saft men just fläder tycker jag är gott. Den fungerar som måltidsdryck eller bara för att släcka törsten, man kan blanda den i bål eller göra drinkar på den (jättegott med gin!). Och så kan man ju göra flädersorbet.

Man får se till att hänga med så länge blommorna är fina. När de börjar bli bruna här och var duger de inte till saft. Jag har aldrig provat att göra saft på bären. Det kanske kan få bli ett projekt för nästa år.

I år hade jag ingen egen fläderbuske utan fick plocka hos grannen. Men jag har fått två fläderplantor från henne som nu står planterade intill odlingen, i nederkanten av hallonlandet. Jag hoppas de kommer att trivas där.

Bilden är från juni och ruccolan var fantastisk! Stark och pepprig och hur mycket som helst. Man kunde ta en rejäl näve till salladen och det märktes knappt.Tack vare fiberduken så blev den inte heller uppäten av små kryp. När jag har försökt odla ruccola förut, och inte täckt den, så har den alltid fått massor med små, små hål i bladen och till slut så var det bara fransar kvar.

Förutom att använda den till sallad, eller göra ruccolapaj, så gjorde jag en slags pesto som jag blandade med pasta och åt till grillat kött. Jag mixade ruccola, lite vitlök, fetaost och valnötter. Och lite olivolja för att få lagom konsistens. Den blev vackert ljusgrön. Man kan blanda som man känner, tror jag. Ta den ost man råkar ha hemma, eller ta pinjenötter eller mandel om man inte har valnötter.

I bakgrunden växer rädisor. Jag sätter alltid för mycket rädisor och hinner inte äta upp dem innan de blir stora och träiga. Jag lär mig aldrig. Det kanske är det där med att de kommer så tidigt och man vill ha massor att skörda redan i början av säsongen.