Min sista blomma i trädgården - och faktiskt den första. Den blommar allra sist i min trädgård. Enligt uppslagsböckerna ska den blomma i augusti-september, men jag plockade en bukett när jag flyttade in till sta'n den 1 november. Och den ser forfarande lika fin ut som när jag plockade den och det är snart december. Fantastisk blomma.

I våras så var det också den första blomma som visade sina knoppar. Lite försiktigt i kylan, men ändå väldigt modigt.

Teorierna om var namnet kommer ifrån verkar gå isär lite. En teori är att namnet hänsyftar på att de krossade bladen kan lindra sveda vid brännsår. En annan att kärleksörten ansågs kunna spå i kärleksfrågor.

Den är tydligen ätbar och betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation. Rotknölarna innehåller ca 10 procent kolhydrater och smakar som nötter. De kan ätas råa, men man rekommenderar att de kokas i 15 minuter. Nyutslagna blad är en bra källa till vitamin C och kan ätas färska.

Jag kommer nog inte att äta mina blommor, men det känns tryggt att veta att jag har något jag kan överleva på om katastrofen kommer.

Som en liten sol, om än hängig, men det var ändå i oktober. Då får man dippa lite.

Nu när vi närmar oss december - nästa helg är det första advent (och julmarknad!) - så får jag hålla till godo med bilder från sommaren och mina nyinköpta DVD-filmer om trädgård och odling. Varje månad kommer de och nu har jag tre stycken som jag ska ta fram när trädgårdsabstinensen blir för stor. En om perenner, en om köksträdgården och en om rosor. Recension kommer.

I helgen som var firade vi mammas födelsedag. Min syster hade gjort ett fint grönt vinterarrangemang med ljus och bland annat en blekgrön julros. Sådana skulle jag kunna sätta ute i torpet. Tänk att komma dit mitt i vintern och kunna plocka blommor!

Jag har kopiösa mängder morötter efter årets skörd. De befinner sig just nu allihop i kylskåpet och jag känner att jag skulle behöva lite plats för annat där. Så jag letar efter goda morotsrecept. Tar tacksamt emot tips.

Här är i alla fall ett tips som jag fick från arbetskamraterna - snabb morotssoppa:

Riv några morötter grovt och hacka en purjolök. Lägg i gryta med 1-1,5 liter vatten och hönsbuljongtärningar. Koka tills grönsakerna är mjuka, mixa med stavmixer och tillsätt en burk Philadelphiaost med smak av vitlök och örter. Om soppan känns tunn kan man reda av med lite maizena. Jag tyckte inte man behövde salta extra, men däremot ska jag nog tillsätta något surt nästa gång, t.ex lite citronsaft eller en skvätt vinäger.

Gott blev det, i alla fall, med en smörgås till.

När jag nu landat i sta'n för vintern och sitter och tittar på alla bilder från sommaren och hösten så tänkte jag att jag faktiskt kan blogga om lite odlingsminnen.

Så här såg det ut i odlingen efter första frosten. Morötterna och squashen och rödbetorna såg lite ledsna ut. Min fina salladsskulptur hängde som ett förbrukat Pisa-torn över kanten på pallkragen. Längst därbak ser mangolden lite ledsen ut och en solros har fullständigt gett upp.

Men det var inte så kört som det såg ut. Squashen var redan skördad - i mängder - och morötterna mådde fint. Jag har nu hela kylskåpet fullt av dem. Mangolden och salladen fick jag ge upp på, men rödbetorna var bara att fortsätta att skörda. Solrosen åkte tyvärr skottkärra bort till gruvhålet där jag fått lov av grannen att kasta trädgårdsavfall. I normala fall brukar jag bara låta solrosorna stå, så att fåglarna kan äta av fröna, men dessa var av någon speciell sort som inte gav mycket till frön. Så fåglarna får klara sig utan dem i år (ska blanda sorter nästa år) och äta hos grannarna i deras fågelhus.

Ja, jag vet. Det ser ut som vanlig spagetti med köttfärssås. Men det smakar underbart!

I köttfärssåsen har jag nämligen älgfärs som jag fått från mamma och pappa, en egenhändigt odlad cayennepepparfrukt och en dito gul lök, och så krossade tomater som jag kokat ihop själv av en blandning av mina växthustomater. Så mustiga i smaken! Sedan har jag kryddat med vanlig peppar och salt, timjan, lite honung, en skvätt vin och en aning köpechilisås.

Idag fick jag lite tips på vad jag kan göra med alla mina morötter så dem ska jag prova. Blir det gott så delar jag med mig av recepten här.

Fråga till er alla: har någon av er odlat kronärtsskockor? Är det svårt? Vad behöver man tänka på?

Som ni ser så har planerna för nästa års odling redan börjat ...

Torpet i november. Den fylliga grönskan har gett sig. Löv och äpplen på marken. Äpplena hoppas jag att rådjuren knaprar i sig i vinter. Sedan så hoppas jag dessutom att de inte knaprar i sig mina tulpaner i vår ...

I förgrunden syns en höstfärgad buske. Det är min tibast som är fantastiskt vacker på våren när den blommar i lila-rosa på kala grenar. Något att se fram emot.

I helgen var jag ute och hälsade på mitt frusna torp. Jag mätte upp området intill odlingen så att jag vet hur stor yta jag ska planera för. I vinter ska jag rita och drömma och prova olika idéer. I år var jag ganska traditionell med grönsakerna, men jag kanske ska prova lite nya grepp. Syrran pratade om kronärtskockor. Det kanske kan vara något ...

Soluppgång i november vid torpet. Vägen går längs med min tomtgräns. Jag tog bilden när jag tassade omkring sista morgonen ute på landet innan jag och kissarna flyttade in till sta'n för vintern. Vi är som flyttfåglarna - samlar ihop truppen och drar söderut. Ja, eller snarare österut när det gäller oss, för torpet ligger väster om Örebro.

Helgen tillbringade jag med att plocka in det sista i ladan och stänga till överallt, ladda med ved inomhus för helgbesök i torpet under vintern och att städa(!) så att det inte ser för skräpigt ut när jag kommer nästa gång. Mattor, överdrag och sängkläder fick följa med in till sta'n för tvättning. Bilen fylldes med sådant som jag forslat ut till torpet i våras, men som jag nu behöver inne i sta'n. Sist av allt packade jag in kissarna och for iväg. Jag hade tre missnöjesministrar i kattburen som tydligt gjorde klart för mig att de inte alls var nöjda med flytten.

Det kändes lite vemodigt men samtidigt så är det nu både kallt och vattenfritt i torpet. Utedassbesöken är lite väl kyliga och det är mörkt om kvällarna när jag kommer dit. Trädgården är inpackad och det finns inte mycket att ta sig för. Då är det rätt skönt med rinnande vatten i kranarna, dusch och badkar, diskmaskin, några fler TV-kanaler att titta på och större inomhusyta nu när man tillbringar mer tid inne - 96 kvm istället för 35 kvm. Och så kan man ägna all sin tid åt att drömma om allt man ska plantera i vår.

Men det blir faktiskt ett besök i torpet redan till helgen. Jag måste mäta upp marken där jag tänkt utöka odlingen.