På försommaren fick jag fyra rosor i födelsedagspresent - två rosbuskar och två klätterrosor. Det tog mig ett tag att hitta rätt plats för dem, men nu så bor de alla fyra på ställen där jag hoppas de ska trivas. Rosbuskarna satte jag vid odlingen intill växthuset. Och klätterrosorna fick varsin plats vid respektive gavel på ladan.

Nu har de äntligen fått något att klättra på. Det blev vanliga träställningar i traditionell solfjädersform. Jag oljade in dem idag och hoppas de nu står pall för väder och vind ett tag.

Jag ville egentligen ha rostiga armeringsjärn - den sorten som ser ut som galler - men de jag hittade var så himla stora och jag har vissa begränsningar när det gäller transporter med min bil. Den är helt enkelt för liten och saknar dragkrok. Men så småningom kanske jag kan få hjälp med transporten och då kan jag byta ut träställningarna.

Tills vidare hoppas jag rosorna nöjer sig med dessa och blommar ut klasvis till våren och sommaren.

Ja, det är jag det. En lat trädgårdsmästare. Jag krattar till exempel inte löv på hösten. De får ligga och förmultna fram till våren och så kör jag sönder dem med gräsklipparen vid första klippningen på våren. Det blir fin näring till gräsmattan, inbillar jag mig. Och inte så mycket arbete för den lata trädgårdsmästaren ...

Ja, okej. Om jag skulle ha löv som bildar en kompakt massa blöta löv så skulle jag ta bort lite, men som tur är har jag inte det i den här trädgården.

Tyvärr lär jag bli tvungen att ta ner ett av mina lövfällande träd till våren - mitt stora, fina, gamla gråpäronträd, som tyvärr är alldeles uppruttet i stammen. Det krävs nog bara en liten höststorm, så faller det. Och faller det åt fel håll så hamnar det rakt på torpet och då får jag ingenting från försäkringsbolaget.

Så till våren får jag fälla en tår och ett träd och ta hand om veden som blir. Jag hoppas jag kan få hjälp av snälla grannar igen.

I helgen var det dags att elda upp resterna efter de nedsågade slanorna och en massa annat skräp som jag och grannarna Åsa, Tayeb och Thea samlat på oss sedan i våras, då vi hade vårbrasa.

Det småregnade nästan hela dagen, men vi hade mysigt ändå. Åsa bakade äpplekaka som vi åt alldeles ljummen vid brasan till en kopp värmande kaffe. Så underbart gott! Och sedan kom en vinflaska och lite ost och bröd fram tillsammans med historieberättande och många skratt. I så gott sällskap gör det ingenting om det regnar.

Jag brukar inte lägga upp så mycket bilder på människor på bloggen, men nu gör jag ett undantag för tre glada pyromaner. Från vänster till höger: Tayeb, Thea och jag.

(Jag irriterar mig på reklambannern som plötsligt dykt upp på bloggen. Tydligen måste jag betala för att slippa den, så jag får fundera på vad jag tycker jag har råd med ...).

Vid vissa tidpunkter skiner solen in genom mitt ena fönster i rummet och målar bergslagskaminen i ljus. Det rör sig hela tiden och jag kan inte få nog av det. Min egen ljusterapi. Jag brukar ligga på sängen och titta på ljusspelet. Det är nästan hypnotiskt.

Öglan som sticker upp är min eldgaffel, väl använd så här års. Jag eldar nu varje kväll för att hålla värmen i stugan. Den är inte vinterbonad alls, men med lite idog eldning så kan man få upp värmen till lätt överdrivna temperaturer. Att dra på sig ett täcke då, när man ska sova, är inte att tänka på och kissarna brukar blänga argt på mig och demonstrativt marschera ut i köket där det brukar kunna vara lite svalare. De kan ju inte gärna klä av sig pälsen. Där har jag faktiskt en fördel.

Plötsligt stod den bara där, nerkörd i gräsmattan utanför torpet. En gammal, mycket gammal, trasig spade som definitivt inte är min. Undrar just vem som tyckte jag skulle ha den?

Nåja - även om den inte går att använda så är den rätt vacker. Jag kanske kan köra ner den i marken i odlingen och låta någon fin blomma klättra på den nästa sommar?

I helgen har jag varit krasslig och därmed har inte mycket blivit gjort i torp och trädgård och därför har jag inte mycket att berätta just nu. Nu kurerar jag det sista i värmen från brasan i kaminen.

Jag tror det är en röd kornell jag har i trädgården. Den satt där odlingen är nu och när det skulle plöjas så kände jag att jag måste rädda den där knallröda lilla taniga kvistbusken som lyste så mot den mörka jorden.

Den fick bo mittemot ladan istället och just nu är alla löven på kornellen tonade i fantastiska höstfärger. Senare i vinter, när snön har fallit, kommer de kala grenarna att lysa knallröda mot den vita snön. Det är också vackert.

Om man spanar lite i bakgrunden på bilden så syns Lilla Lo i full galopp. Hon är så söt. När man ropar eller visslar så kommer hon skuttandes och sedan går hon runt benen och jamar och berättar en massa saker som jag önskar att jag förstod. Att hon älskar att vara i torpet förstår jag i alla fall.

Sådärja. Nu är pallkragarna inbäddade för vintern. Allt är skördat, ogräset som smugit sig in är borttaget och jag har lagt markduk på jorden och sedan täckt den med halm så att markduken inte flyger iväg med vinden. Alla andra odlingsbäddar är också täckta med halm.

I växthuset har jag nu tagit bort alla plantor utom två. Sista gurkorna är skördade. Jag har haft en otrolig gurkskörd sedan i mitten på juli. Tomaterna som inte hunnit bli röda än är plockade. Jag får se om de ska få mogna efter inomhus eller om jag ska göra marmelad på gröna tomater och citron. Eller kanske lite av båda, för jag har massor.

Plantan som jag trodde var paprika, men som visade sig vara gul chilli, har jag grävt upp och satt i en kruka och tagit in. Det är en maffig buske och jag hoppas pepparfrukterna eftermognar inomhus. Jag har lämnat physalisen och cayennepepparplantan i växthuset. Ingen av dem verkade må dåligt av att det varit frost och minusgrader, så de får stå ett litet tag till.

Nu är det inte mycket kvar att ta hand om utomhus. Jag ska träolja in spaljéer till mina klätterrosor och sätta upp dem på ladans gavlar. Jag har en ros vid vardera gaveln. Och sedan ska de sista trädgårdsmöblerna in. Grannarna och jag har en brasa att elda också, men sedan är allt klart för vinterflytt till sta'n för mig och kissarna.

En av de sista gurkblommorna. Det hann inte bli någon gurka av den, men den är fin.

Den fanns i växthuset tills det blev lite för kallt. Nu i helgen är det nog på gnällen att det som finns i växthuset har klarat sig, men det som går att ta hand om ska tas om hand.

En annan liten detalj att ta hand om är min pumpautomat för det börjar vara riktigt kallt om nätterna och jag vill inte att den ska frysa sönder för mig. Så imorgon blir det till att fylla den stora vattendunken jag har i köket, koppla loss pumpautomaten från slangen som går ner i brunnen och bära in den i värmen. Sedan får man lita till snälla grannar som låter mig få fylla på vattendunken tills det är dags att flytta in till sta'n igen om tre veckor.

I helgen blir det grannfest i mindre skala. Det vankas gulasch. Mums.