Jag har två blommor i min trädgård som måste vara släkt med fåglarna. Den första är aklejan som ser ut som fem fåglar vända mot varandra med näbbarna i en cirkel, lite lätt flaxande med vingarna.

Den andra är stormhatten som, om man lyfter på den övre "huven", presenterar ett litet fågelpar. Hur söta som helst.

När det gäller aklejan så är jag inte den första att notera likheten med fåglar. I Wikipedia berättas att namnen Akleja eller Akvileja är försvenskningar av det vetenskapliga namnet för släktet, Aquilegia. Detta kan tolkas som en sammandragning av aquila legia, som är latin och betyder ungefär "en samling örnar".

Stormhatt har jag mängder av i trädgården. De ska vara mörklila till färgen, men mina är vit- och lilaflammiga. Det måste vara någon variant. 

Stormhatten är väldigt giftig, speciellt roten som innehåller ett förlamande nervgift. Giftet har till och med använts för avrättning och mord. Det finns inget känt botemedel. Tar man sig en tugga stormhattsrot så är enda chansen att överleva att hålla hjärta och lungor igång på konstgjord väg tills giftet försvunnit ur kroppen. Giftig, men vacker att titta på. Se, men inte röra.

 

CAT

1 augusti 2009 00:05

Hej Carina!
Jag har lärt mig sen jag var liten att stormhatt heter Duvor i vagn - kan förstå varför nu!! Kul att följa ditt arbete på torpet.

 

Frejda

1 augusti 2009 08:40

Aha, där ser man. Ja, det ser ju verkligen ut som ett par små duvor på väg i vagn. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...