Nu är tid att göra flädersaft. Jag har inte några egna blommor än. Mina nya fläderbuskar är för unga. Men grannen Thea har i mängder så nu har jag plockat och gjort sommarens sedvanliga sats med flädersaft. Receptet är enkelt:

Skiva tre citroner och varva med 35 blomklasar fläder i en hink. Häll över 1,7 kilo socker. Koka upp 1,5 liter vatten och slå över blandningen. Rör ut 50 g citronsyra och 2-3 kryddmått natriumbensoat i lite vatten och häll i hinken. Sätt plastfilm över hinken och låt stå svalt i 5-7 dagar innan du silar upp saften på fina flaskor.

Flädersaft är mums som saft, men är inte heller så dum som sommardrink med gin och lite bubbelvatten.

Idag har jag jobbat hårt i odlingen i värmen, men belönade mig själv med tre solmogna, stora smultron. Det smakar sommar.

Nu väller de fram i massor - nässlorna. Stora, fula och elaka - de gör ont. Ett gissel och en ständig kamp. Det verkar inte att gå att få bukt med dem.

När de nu finns där och inte verkar vilja försvinna så har jag börjat fundera på vad man kan använda dem till. Nässelsoppa är ju en klassiker förstås, när de börjar titta upp ur marken. Buljong, nässlor, lite gräslök, grädde, peppar, salt och en aning socker. Red av med lite mjöl. Hårdkokt ägg i halvor till det. Det är ju faktiskt väldigt gott.

Man kan också baka nässelbröd. För 2 limpor eller 24 bullar gör man så här:

2 dl förvällda, hackade nässlor

3 dl filmjölk

50 g jäst

1 tsk salt och 1 msk socker

0,5 dl olja

1,2-1,3 liter rågsikt

Värm nässlorna med filen till 37 grader. Blanda allt men spara lite mjöl. Arbeta degen och jäs minst 30 minuter. Arbeta degen igen och forma den till limpor eller bullar. Nagga och låt jäsa. Grädda formbröd i ca 30 minuter i 200 grader. Småbullar gräddas ca 10 minuter i 225 grader.

Om man inte äter nässlorna finns det andra användningsområden för dem. Man kan t.ex lägga nässlor i en regnvattentunna fylld med vatten och låta dem ligga ett tag. Det blir fint gödningsmedel för växterna i trädgården (om än lite illaluktande). Min syster Inger berättade också att man kan hänga upp hela nässlor och torka dem. De blir då ett nyttigt gröntillskott till hönsens vinterföda (och säkert andra djur också). I en bok har jag också sett ett recept på ett nässelvatten som man kan använda som fotbad för trötta fötter. Receptet har jag inte i huvudet tyvärr.

Så jag får väl börja använda mina nässlor istället för att irriteras över dem.

Som snötäckta granar sträcker de sig mot himlen - de blommande kvistarna på min spireabuske. Jag har jobbat hemma idag och suttit bredvid den hela dagen i det fina vädret.

Busken är alldeles full med humlor och andra insekter. Humlorna jobbar intensivt, flyger från kvist till kvist och surret låter samlat som en liten väloljad motor. Jag försökte fånga dem på bild, men de var för snabba.

Kvistarna är fantastiskt skira och vackra och busken är enorm. Det finns massor med spireor i spireasläktet - närmare hundra. Jag är inte riktigt säker på vad min spirea heter. Måste forska i det.

Halm är otroligt användbart.

Jag lägger det i gångarna mellan pallkragarna, så kommer inte ogräset upp. Jag täcker sidorna på t.ex sockerärtsbädden, så håller den fukten bättre och återigen håller den ogräset tillbaka. Jag odlar potatis i halm. Snart ska jag täcka den potatis som jag odlat på vanligt sätt med halm mellan plantorna istället för att kupa på den med jord.

Och här har jag täckt det ena jordgubbslandet med halm och låter plantorna växa upp i små hål.

Jag har fått en hel, stor bal från min syster och min svåger. Den räcker nog till nästa års odling också.

Ja, så perfekt platt kanske inte min lilla uteplats vid växthuset blev, men det duger. Jag är inte så kunnig i konsten att lägga plattor, och saknar en del redskap, som t.ex en maskin att packa sanden med, men det blev rätt bra ändå.

Sättsanden gjorde det lite lättare än om jag skulle lagt plattorna direkt på marken. Och när jag får till lite grus runtomkring så ser det nog helt OK ut.

Jag provsatt min lilla platta efter att jag lagt den - tog fram en stol och en engelsk ale och värmde mig i de sista solstrålarna, innan myggorna kom och ville ha mitt blod.

Jag hade tre tornseglare till sällskap som gjorde låga inflygningar över mig. De är så himla duktiga på att flyga. Resten var ren frid och balsam för själen.

Nu kommer de - pionerna, paeonia. Stora, maffiga, frodiga blommor i lysande rosa, skärt, blodrött eller vitt. Obegripligt vackra. Det är bara att njuta.

De blev lite försenade på grund av det kalla, regniga vädret, men nu är de ute i full frihet och fler kommer.

Pioner är faktiskt en perenn ört. Det är också en gammal medicinalväxt. Den har använts till allt från feber- och krampdämpning till epilepsi och dysenteri. Det skulle vi vetat när handeln sålde sockerärter med dysenterismitta nyligen. Den lär ska vara blodstillande och till och med driva bort onda andar. Inte för att jag känt av några sådana här i torpet.

Pioner kan bli väldigt gamla, troligen flera hundra år!

Samtidigt med pionerna kommer dagliljorna. Också vackra i all sin enkelhet.

Idag är det sommarsolstånd. Årets längsta dag och kortaste natt. Då ska man blota till gudarna för god skörd och god fertilitet, för livet.

Idag skulle jag ha köpt plattor till min lilla "platta" vid odlingen, men lyckades missa öppettiderna på affären med två minuter, så jag får handla plattor längre fram i veckan.

Nåja, jag har i alla fall hunnit göra en liten jordgubbsodling till i en pallkrage. Denna täckte jag med halm, till skillnad från den förra som är täckt med markduk som jag gjort hål i. Det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad. Nu har jordgubbarna också fått ett nät över sig, så kanske jag slipper dela de goda bären med fåglarna.

Jag har också fått en låda ett-åriga växter - tagetes, petunior och pelargoner. En pelargon fick direkt ett nytt hem vid planket som jag ska måla på nytt med falu rödfärg i sommar. Där fanns nämligen så lämpligt en tom vit plåtbehållare som verkade be om något fint. Alldeles intill finns ett skåp på planket, med en möglig darttavla i som ska plockas bort, men jag har inte kunnat röra den än, för en liten fågelfamilj byggde bo därinne. Nu verkar de alla vara utflugna, så då kanske jag kan ta hand om det hela.

Innan regnet kom hann jag med lite fix vid odlingen. Där sanden är ska det bli en liten platta där jag kan ställa ett litet bord och två stolar så att man kan sitta där med gott sällskap, beskåda odlingen, dricka lite vin eller kaffe och njuta av kvällens sista solstrålar.

Det har varit lite pyssligt. Först grävde jag ur en grund rektangel som passar med måtten på vanliga betongplattor. Den blir ungefär 1,05 x 2,10 m. Sedan lade jag markduk och så hämtade jag sand på ett ställe nära här där det finns massor med fin sand. För miljoner år sedan sträckte sig nämligen havet dit och sanden var fina sandstränder som fanns då. På den tiden låg stället för mitt torp djupt under vatten. Sanden får bli sättsand för plattorna.

Jag har också lagt en kant av tegelstenar från Theas rivna spis och börjat lägga på grus som jag fått från Åsa och Tayeb. Vad skulle man göra utan snälla grannar? När plattorna är på plats fyller jag ut med mer grus runtomkring. Det ska nog bli bra, även om jag gör det hela rätt amatörmässigt.

Bakom plattprojektet och pallkragarna skymtar min lilla krasserabatt. Den har fått fina smidestorn som krasseblommorna ska kunna klättra på. Bakom den syns mitt sockerärtsland, med halmtäckta kanter och en nyligen uppsatt ställning som sockerärterna kan klättra på.