Sedan helgen har mina favoritfåglar hållit mig sällskap - tornseglarna. De flyger som gudar och vet om det, för de skriker av glädje hela tiden. Ännu roligare blir det längre fram i sommar när deras ungar börjar upptäcka vad det innebär att kunna flyga som de mästare de är. Glädjeskriken genljuder då hela dagarna och tornseglarna - stora och små - ritar svarta streck på himlen. I störtdykningar kan de till och med nå hastigheter på 200 km/timmen.

De heter på latin Apus Apus. Det betyder utan fot, tror jag. Deras fötter är inte så utvecklade eftersom de tillbringar så mycket tid i luften. Ibland till och med sover de i luften och är det inte häckningstid kan de tillbringa hela månader i luften. De får det svårt att lyfta igen om de någon gång landar på marken. Då kan de behöva hjälp att komma bort från intresserade katter.

Nu finns de hos oss fram till slutet på juli, eller till och med september, men sedan flyttar de söderut, till Afrika.

De är inte så lätta att fånga på bild, så det får bli en bild på framstegen i odlingen istället. I förgrunden finns det yttepytte jordgubbs- och smultronlandet. Pallkragarna har fått halm runtomkring sig i gångarna. Mina King Edward-potatisar (sen sort) är nu planterade i halm bakom växthuset, och jag har gjort en bädd för sockerärtor. Den har också fått halm runt sig på sidorna för att försöka stävja ogrästillväxten. Många experiment ... Ser ni den lilla rabatten på sidan av växthuset? Där växer nu Lammöra som jag fått av mamma, blå Lobelia och vita Petunior.

Jag har också gett min lilla örtagård en duvning idag, men den kommer på bild någon annan dag. Nu vankas det whisky på grannens veranda. Mums!