Nu har snälla grannen Sven-Erik plöjt upp sommarens odlingsplats åt mig och till och med kört dit en jättehög med hästgödsel från en av hästägarna i byn. Det är bara att börja skotta. Skitbra! Så nu behöver jag få tag på en jordfräs så jag kan jämna till området som plöjts.

Landet är nu drygt ca 120 kvadratmeter stort, men allt ska inte odlas på vanligt sätt. En del ska täckas i ett år så att jag där tar död på lite rotogräs inför nästa år. En del blir vanligt potatisland, och en del blir halmodlad potatis, dvs. man lägger potatisen direkt på marken och täcker noga med halm så att solen inte når potatisarna och gör dem gröna. Det är årets experiment.

Ett litet jordgubbsland ska det finnas plats för, liksom ett "nätstaket" som sockerärterna kan klättra på, och så ska jag odla i pallkragar, sex stycken med dubbel höjd. Och i ena hörnet ska det byggas ett växthus av grannarnas gamla fönster - ett "litet" projekt som jag tänkte engagera min byggkunniga far i.

Vad kan jag säga - det är fantastiskt att ha hjälpsamma grannar och släktingar.

Det är inte helg än - det är bara tisdag - men jag var ändå tvungen att fara ut till torpet för att se hur scillan utvecklar sig. Eftersom det var lite kallt så här framåt kvällningen hade blommorna vikt ihop sig lite, men man kunde ändå se vilket blått hav de bildar under träd och buskar.

Scilla kallas också blåstjärna. Det är en fantastisk liten blomma som tillsammans med sina kompisar bildar öar av blått i trädgården.

Med på färden hade jag det första jordlasset till mina kommande pallkrageodlingar - 500 liter planteringsjord. Jag behöver 2000 liter totalt. Minst.

Jag har en stor tibastbuske i trädgården och jag blir lycklig varje gång jag passerar den. Den blommar nu som bäst i rosa-lila och den doftar fantastiskt.

Tydligen så kommer blommorna först på tibasten. Den kan till och med blomma när snön fortfarande ligger kvar. Efter blomningen kommer de gröna bladen och sist så får den röda bär. Förr i tiden lade man tydligen barken i blöt i ättika, och använde den som medicin mot bland annat gikt. Kan vara bra att veta till den dag då jag får det ... För övrigt är den tydligen väldigt giftig, så jag ska nog inte experimentera med den i medicinskt syfte.

Man kan också växtfärga med de färska grenarna. Färgen blir gul eller gulbrun.

Nu har hallonhäcken fått sig en genomgång. Det som förr var en ogenomtränglig vägg av ris, är numera en mycket gles rad med hallonplantor på behörigt avstånd från varandra. Det finns alltså hopp om hallon i sommar - både röda och vita. Hallonhäcken gör sig dock inte så bra på bild just nu, så jag valde tibasten istället.

Vissa medlemmar i familjen har inte förstått det där med fint väder och möjlighet att nyttja kattluckan i torpfönstret till maximal frihet. De har ägnat de fina påskdagarna åt att ligga inne och sova och har bara tagit sig ut när de fattat att de kan cirkla runt mig när jag röjt i trädgården. Då går de runt i en tätt sammanhängande tre-enighet och luktar på blommorna.

De är rätt söta då med, men jag skulle önska att de passade på att gå ut, när de nu får.

På bilden Mini till vänster med sin mamma Skruffa till höger - inkilade mellan mina stora, absurda fiskkuddar. Lilla Lo låg i fåtöljen bredvid och kom inte med på bild.

Långfredagen ägnades åt att elda upp allsköns skräp och trädgårdsavfall. Det är märkligt renande att elda stora brasor. Vi höll på hela dagen och vädret var underbart. När kvällningen kom släpade vi fram grill och lite trädgårdsmöbler och satt i värmen från brasan och åt god mat tillsammans.

Här är de, hela eldningsgänget: höggravida Åsa, som ska ha barn vilken sekund som helst (fyra, eller var det fem, dagar över tiden?), döttrarna Selma och Saida (som kom som riktiga påskkäringar idag på påskaftonen, med riktigt fina påskbrev i korgen), pappa Tayeb (som var det mest energiska jag sett med en kratta i handen) och Thea (som nyss avslutat två veckors fasta och var lite återhållsam med maten).

Vår brasa var gigantisk när vi började, men nu är den hanterlig. Vi ska ta hand om diverse metallskrot när den kallnat, vilket lär ta några dagar. Ett ask-tips från min morfar är att lägga aska vid rötterna på vinbärsbuskar. Det håller mjöldaggen borta, tror jag det var.

Äntligen dags för vårskrik! Lite snö ligger kvar, men nu smälter det snabbt. Jag har blåsippor och snödroppar och scillan och tibasten bara väntar på att få spricka ut i blått och lila.

Ett päronträd och ett och ett halvt äppleträd har jag beskurit. Min teknik tål nog inte någon expertgranskning, men jag tror det blev lite bättre än förut. Och jag ska inte ta hand om alla träden i år.

Jag har börjat ta bort gamla torra stjälkar och blad från rabatterna, så att man kan ge grönskan och blommorna som vill fram lite luft. Och så har jag börjat släpa ihop skräp till brasan som ska eldas på långfredagen. Den blir stor ... Hoppas att inte kompisarna på brandkåren måste rycka ut.

Det är underbart att våren är här och att värmen kommer mer och mer. Solen gör underverk med energin och man blir oövervinnerlig tills solstinget slår till framåt kvällningen. Men det kan jag leva med.