Torpet i januari. Det är halvmörkt och fruktträden avtecknar sig mot en molning himmel. Jag inser att jag har jobb att göra - de måste beskäras för det är inte gjort på många år.

Äppleträdet framför torpet bär flera olika sorter så jag får vara försiktig med vad jag tar bort. Jag har fem äppleträd med många olika sorters äpplen. Jag vet att ett av dem bär fantastiskt goda Åkerö och ett bär Transparant Blanche. Resten är okända sorter för mig, som jag måste forska vidare i. En del är mycket gamla, små och sura. De har nog gjort sitt.

Någonstans har jag hört att man kan beskära äppleträd året runt. Vännen Titti vet säkert det mesta jag behöver fråga om beskärning. Hon kan den magiska konsten att ympa också.

Äpplen var i gammal folktro en symbol för kärlek, fruktsamhet och ungdom. Asarna åt äpplen för att slippa åldras. Så de ska vårdas ömt om det kommer så mycket gott ur dem.

I mitt lilla torp på 35 kvm finns en gammal bergslagskamin. Jag vet inte om den är lika gammal som torpet (1792) men den har nog rätt många år på nacken. Jag är en frusen person som älskar att elda i kaminen närhelst jag får chans. Värmen är underbar och spraket från barrveden är lika trivsamt att lyssna till som vågskvalp och måsar vid havet.

Enligt Wikipedia har bergslagskaminer funnits sedan 1600-talet och är förmodligen världens äldsta gjutjärnskamin i praktiskt bruk. Förbränner man 5 kilo ved under en timmes tid ska det ha samma effekt som 10 element om 1000 watt vardera. Jag vet väldigt lite om effekt och förbrukning men jag vet att det blir varmt fort. En rejäl brasa höjde temperaturen från 12 grader till 26 grader på 45 minuter en kall vinterdag. Då kan man "vintertorpa" då och då. Jag önskar bara jag hade samma värme på mitt utedass ...

Kaminen är monterad i en snillrik konstruktion, där det böjda röret värmer upp murstocken så att hela anordningen fungerar som ett enormt element. Det värmer frusna själar länge. Några värmeljus på det så är lyckan total.

I helgen besökte jag torpet för att titta till det och för att få njuta lite av lugnet där. Det var gnistrande kallt ute, det låg ett tunt lager snö på mark och hus och solen sken från en klarblå himmel. I trädgården såg jag spår efter besökare. Fåglar och rådjur hade kalasat på de äpplen som ligger kvar under snön. En ensam hare hade lämnat sina omisskännliga spår i snön. I kryddlandet var salvian, myntan, rosmarinen och timjan täckt med ett lager av frost. Allt var fruset i en vacker vintertavla i väntan på värmen.

Stugan var varm för min snälla granne Thea hade eldat åt mig, och jag kunde ta det lugnt och börja drömma om vårens och sommarens alla projekt i trädgård och torp. Jag ska bland annat anlägga en ordentlig kompost, inreda gästrummet i ladan så att jag kan bjuda in övernattande gäster, beskära äppleträden som är alldeles vildvuxna efter att ha fått växa fritt i många år, göra fint i mitt lilla kök genom att måla, sätta upp pärlspont på väggarna, kakla över vedspisen och lyfta bort plastmattan från 70-talet i hopp om att hitta ett fint trägolv därunder. Jag längtar efter att få röja och rensa och göra en stor brasa med allt skräp framåt våren, innan det är dags att anlägga land för odling och bygga växthus.

Listan blev lång, men det känns skönt att veta att jag inte blir sysslolös. Nu längtar jag efter våren.